Kära Dagbok:
Snön har kommit, Kiruna är redan kallt som satan. Jag förstår inte alls varför vi måste åka hit varje
år. Visst, mormor är kanske inte kvar så mycket längre och det är roligt att träffa henne men varför
kan inte hon komma till Stockholm? Jag vill inte vara här. Inte i en hel månad.
Idag besökte vi Morfars grav. Det blev jobbigt när mamma började gråta och la blommor
på snön under gravstenen. Vita liljor, det såg kallt ut. Det var tur att jag var med, annars hade
mamma nog inte tagit sig hem efteråt. När vi körde hem satt vi alldeles tysta. Kvävande. Det här
årets Kiruna besök började verkligen underbart. Vi har varit här i mindre än två dygn och jag vill
redan hem.
Mormor hade bakat när vi kom hem igen så att det luktade bullar och kaffe i hela huset. Det var
trevligt att bara sitta och prata för då blev mamma sig själv igen efter en stund. Men efter tredje
koppen kaffe och alldeles för många bullar så orkade jag inte med längre så då blev det att ta en
promenad med mormors hund. Under promenaden så träffade jag på några tjejer som jag brukade
leka med när vi var små men jag tror inte att dom kände igen mig. Det var så länge sen.
På kvällen sitter vi och spelar monopol tillsammans, jag, mamma och mormor. Det blev
ganska struligt då mormor hade hand om ”banken” men det var roligt ändå. Sen dricker vi te och
käkar skorpor efter en jätte stor middag och jag tror att jag kommer gå upp minst tio kilo under
natten. Sen var det minsann dags för sängen menade mormor och då var det bara att lyda. Jag fattar
inte, trots att jag redan har fyllt 18 så är hennes ord lag och det går inte att säga ifrån. Men det är
väl bara att gå och sova antar jag.
Godnatt dagboken
Ludvig
(fortsättning följer..)
Av: VS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar